jag vill lägga mig på golvet och skrika ur all frustaration. men det går inte för jag har ingenting att skrika med. är i princip helt utan röst nu. kan väl säga ''mmh'' och ''aah'' iallafall. resten är. borta. något som däremot inte har försvunnit är ångesten över att jag faktiskt kommer missa 11 dagars resande genom europa ner till paris. hur fet grej är det inte liksom? nej, jag blir straffad och får ligga sjuk hemma i gråa kalla katrineholm. tack som fan liksom. får hoppas på en barcelona weekend lite längre fram i år kanske? skulle va nått. och att jag sitter här hemma själv denna lördagskväll gör inte saken till det bättre heller. inte ens är familjen är hemma liksom. känner mig så sjukt nere så ni fattar inte. alla vänner är iväg och festar (vilket jag också missar, fan) och pojkvännen är i skåne. perfekt. men det lär dom ju inte göra i 11 dagar till så dom kommer säkert fixa så att jag har det minst lika bra här hemma med dom. ♥ så snälla, ge oss lite sol och värme i några veckor nu. vill inte vara blekfis längre. ser ut som ett lik nu när jag är sjuk dessutom haha. nej, nu ska jag slå på högsta volym och tagga till emmaboda och inte tänka på något annat, för tanken på emmaboda gör mig faktiskt mycket gladare. det kommer bli så jävla fett! 

/ no lifern'